Innehållsdeklaration

Tanken, i den mån den finns, är att skriva av mig om kroppsfixering, nakenhet, självkänsla, perfektionism, reklam- och mediainflytande, jämställdhet, sexualisering och annat jag tycker om att skriva om.
Det dyker även upp diverse länkar till saker jag snubblar över.
Är tyvärr inte så frekvent uppdaterad längre, dock enstaka inlägg och scheman för hyrda bad i Uppsala.

onsdag 24 februari 2010

Längtar, längtar...

Sitter och fulbloggar lite på jobbet. Väldigt många är frånvarande på grund av sportlov och kollektivtrafikens sammanbrott så det är rätt lugnt.
Varje dag känns ljusare och ljusare, trots all snö och den bistra temperaturen känner iallafall jag att det går åt rätt håll nu.
Nästa lördag, den 6:e mars är det dags att klä av sig igen och ge fingret åt den kalla årstiden. Nakenbad på Svettis i Uppsala mellan 15 och 17. Kom och prova på och känn hur avslappnande det är.
Här är en artikel om fördelarna med social nakenhet.

torsdag 18 februari 2010

Vad tänker du göra åt det?

När man berättar om naturismens filosofi och tanken om den ickeperfekta kroppens perfektion brukar folk hålla med om att det låter sunt. De flesta instämmer i att skam inför den nakna kroppen är ett inlärt beteende och när man pratar om hur barn bör lära sig hur den mänskliga kroppen ser ut av medmänniskor och inte från reklamen är det få som opponerar sig.
Men få är villiga att prova på, att ta steget. Det hela handlar ju om att kliva ner på samma nivå som alla andra, genom att plocka bort de sociala hierarkimarkörer som kläder utgör tar vi det första steget. När vi verkligen klär av oss allt går vi tillbaka till den naturliga formen som alla andra djur befinner sig i för jämnan. Vi säger "Jag accepterar att du är ett djur, precis som jag. Tack för att du accepterar att jag också är ett djur innerst inne."
Det är en djupt harmoniserande handling att klä av sig allt inför andra, en fascinerade aspekt av det hela är att vi behöver inte interagera med andra, det räcker att bara finnas i närheten för att denna känsla skall infinna sig.
Känslan av att kunna ligga och läsa en bok, helt oskyddad och så accepterad att ingen ens bryr sig.
Ni som tycker att det jag skrivit om i denna blog stämmer och verkar vettigt, hur tänker ni agera på det? Kommer tankesättet att förändra ert beteende eller kommer ni att kränga på er badkläderna igen i sommar? Kommer ni att insistera på separata bastuomgångar i det blandade sällskapet? Kommer ni fortfarande att skratta åt rumpan-bar-humor?
Kommentarsfältet står öppet!

torsdag 11 februari 2010

En gammal idol!

Surfar runt och snubblar över en gammal idol till mig, Flea, bassist i Red Hot Chili Peppers. Såg honom uppträda i globen 1995 endast iklädd kängor och sin bas.
Lysande!

Varför är jag anonym?

Ja, frågan är kanske om jag är så anonym som jag verkar här. Jag äri vilket fall inte så paranoid som jag borde vara om jag vill hålla mig okänd inför mina läsare, men det får ni forska i själva om ni är nyfikna.
Men skall man behöva vara anonym bara för att man är övertygad om att nakenhet inte är nåt skamligt och vill debattera det med andra? Nej, egentligen inte tycker jag och var jag ensam så skulle det nog kunna förekomma både namn och bild. Min anledning är bara att jag har människor runtomkring mig som jag vill ta hänsyn till. Jag vill inte att mina barn skall ha "den där knäppa farsan", inte för att jag hyser nån förhoppning om att slippa vara pinsam under perioder under deras uppväxttid, det vet jag att jag kommer vara, men jag vill heller inte sticka ut ur mängden allt för mycket. Om deras klasskamrater skulle hitta bilder på mig utan kläder antar jag att de skulle få stå till svars för det och eftersom det inte står under deras kontroll vill jag heller inte utsätta dem för det.
Hur öppna är ni andra? Vet folk på era arbetsplatser? Familj och släkt? Vänner?
För mig har det varit enkelt att berätta för en del medan andra får leva i ovisshet. Det beror främst på vilket förtroende jag har för personen i fråga och på hur jag tror att den kommer att ta det. På sistone har jag dock börjat berätta mer öppet om det, det är ju trots allt inte nån stor grej. Det lustiga är att varje gång jag berättat om det för nån så har jag slagits av vilken icke-sak det oftast är.
Skulle du själv ställa upp på en intervju där ett krav var att du skickar in en bild av dig själv med full-frontal-nudity, som skall publiceras tillsammans med intervjun? I mitt fall gäller det en blogg, en rätt stor blogg som förvisso bara är stor inom nudistvärlden men ändå. Jag är tveksam till att jag vill ha min nakenbild seglande omkring därute av ovan nämnda skäl. Dessutom är jag övertygad om att man kan, och kanske bör, debattera nakenhet med kläderna på för att inte de som lyssnar inte skall tappa fokus och för att man inte skall stoppas i knäppskallefacket.
Vad tycker ni?

tisdag 9 februari 2010

Ibland känner man sig privilegierad

Idag på jobbet när jag satt och läste på en sajt med information om ett verktyg jag använder i min yrkesutövning fastnade min blick på en länk i sajtens vänstermarginal, där det i övrigt presenterades relevanta avdelningar med diverse information. "Dress Code" stod det. Hm, kan ju vara intressant att se vad denna datanörd har att säga om det tänkte jag. Ioförsig så är verktyget som presenterades det tyngsta, dyraste och i mina ögon klumpigaste i branschen så jag hade mina aningar.
Läs vad som kan vänta dig om du tänker söka jobb i USA. Snacka om att man inte får sticka ut utan all personlighet skall slipas bort och du skall bara pressas in i fållan och prestera.
Jag vägrar tro att amerikanen i gemen är inkompetent när det kommer till att se förbi eventuellt håriga armar på kvinnor eller en färgad skjorta på en man.
Det är facinerande ibland att se så tydliga skillnader mellan generationer. Den här mannen representerar de gamla och i våra ögon stela i branschen.
Och på samma sätt som han skulle stänga ute unga kompetenta personer med en tatuering så skulle han inte få sätta sin fot på ett modernt web-2.0-företag.
Tänk om vi fick jobba nakna!

Länge sen sist!

Nu känns det verkligen att det är länge sen jag var på nakenbad, jag längtar till på lördag då det är dags igen.
Du kommer väl?
Svettis, Sjukhusvägen 2 i Uppsala
kl 15 -17
60:-
Välkommen!

torsdag 4 februari 2010

Har Linda tappat det helt?

Såna här texter och uttryck får mig att må illa.
Jag hittade den via den excellenta bloggen Skriet Från Kärnfamiljen. Läs gärna Rebeckas inlägg.
Problemet är väl snarare att vi ser så många perfekta kroppar och sen barnsben matas med bilden av hur man skall se ut för att duga.
Om vi istället skulle låta våra barn växa upp med en sund inställning till den mänskliga kroppen och dess olikheter så slipper de oroa sig för vilket BMI de har och kan istället kanske lägga sin energi på att känna efter hur de egentligen mår.
Jag lärde mig acceptera min kropp när jag började visa min naken inför andra och märkte att de accepterade mig för den jag är. När jag väl hade accepterat min kropp lärde jag mig tillslut att tycka om den och därefter har jag tagit hand om den på ett mycket bättre sätt. Jag tycker det låter som en sundare väg än att skrämma sig till panikträning och späkande dieter.
Och till Lnda vill jag bara säga: Sluta slå in i folk att vissa utseenden är bättre än andra! Även om du själv anser dig stark och opåverkbar så är det många andra som läser dina ord som lag.

måndag 1 februari 2010

The Naked Rambler

För er som inte känner till Stephen Gough finns en förklarande artikel i senaste naturisten.se.
I samma nummer pratar ledaren om riskerna med att som naturister hålla sig undan för mycket.
Ändå finns i våra föreningar en hel del "naturister" som mer än gärna torgför rent textilistiska föreställningar. Att naturismen skall bedrivas bakom plank och i skydd av skyltar. Naken får man vara endast i största möjliga avskildhet, där "ingen kan se". En naturism som måste praktiseras i det fördolda, som skall hemlighållas; det verkar inte sunt.

Om vi själva förpassar vår folkrörelse till underjorden får vi också acceptera att allmänheten tycker att vår verksamhet inte verkar vara rumsren...
Jag håller med om att vi måste kunna prata om och vara öppna med vårt val av livsstil, däremot ser jag ändå ett visst behov av avskildhet. Kanske inte så mycket på grund av våran påstådda omoral eller att vi skall vara en klubb bara för inbjudna.
Min misstanke är att om vi skulle bada blandat på ständerna eller kanske bara skildes åt av ett "streck i sanden" skulle det vara svårt för nyfikna att våga prova på. Nu kanske någon vill hävda att det skulle vara tvärtom, om vi rörde oss bland de textilt begränsade skulle de bli så inspirerade och lockade så tillslut skulle vi alla bada utan kläder. Jag förstår er tanke, men tyvärr skulle folk i gemen förmodligen bara se oss som Stephen Gough i plural.
Det skulle funka om vi vore en stor och diversifierad grupp, nu är vi ganska få och hyfsat homogena. Klart det vore häftigt att få göra revolution och omvända världen, få störta den gamla syndfulla inställningen till kroppen i avgrunden. Men jag tror vi inte har den tyngden just nu, vi är för få.
Det vi måste rikta mer energi på är inte att försöka ge samhället en lektion i moral, utan vi måste se till att de som är nyfikna och intresserade vågar prova på och upptäcka fördelarna med nakenbad och naturismen i stort. Då behövs avskildhet och avslappnade miljöer där alla är nakna och på samma nivå. Då behövs mindre evangelism och frälsning, sånt kan skrämma många. Tänk själv om du som textilare träffade Stephen Gough och han började agitera, naken. Det spelar ingen roll att har rätt i sak, du kommer inte höra någonting utan bara stå och stirra på den nakna mannen framför dig.
Nu vill jag inte påstå att Stephen inte gör nåt gott, det blir en debatt i media och det kan komma nåt gott ur det. Risken, som vi kanske måste ta ibland, är att folk bara kommer att minnas en naken galning.

För att göra en lokal anknytning så vill jag säga att jag tycker vi skall föreslå och jobba för att det kommer upp skyltar till nakenbadet ute vid Fjällnora. Det sitter ju skyltar till hundbad och allt annat så varför inte till nakenbadet?